- Landsstyrelsen 5.9.2010

Nu när tidpunkten närmar sig för när också hushållen på glesbygden ska ha reningen av sitt avloppsvatten i skick, är det många som upplever sig vara i en orimlig situation. Då förordningen kom, talades det om att det skulle komma ut förmånliga och väl fungerande minireningsverk på marknaden, men verkligheten i dag handlar tyvärr om dyra priser och tekniska brister.

Till och med dåvarande miljöminister Jan-Erik Enestam har sett sig föranledd att i offentligheten kritisera förordningen så här i efterskott. Hans uttalande vittnar om att beredningen av reformen var på lösa boliner. Det verkar också i det här sammanhanget ha funnits en övertro på att marknaden ordnar allt till det bästa.

Här hade behövts aktivare insatser av såväl stat som kommun. På många håll skulle en utbyggnad av det kommunala avloppsnätet vara motiverad. Större system innebär överlag större möjligheter att kontrollera reningsprocessen och få den att fungera så bra som möjligt. För många kommuner gäller dock samma som för många kommuninvånare i dag: pengarna räcker inte till allt det som behövs.

Vänsterförbundets landsstyrelse diskuterade problematiken vid sitt möte i Jakobstad under veckoslutet. Förordningen och verkställandet av den måste absolut omprövas. Inriktningen måste vara att få till stånd större system för avloppsreningen, och för att möjliggöra detta behövs större statliga satsningar på investeringsstöd. För låginkomsttagare behövs dessutom extra stöd.

Målen med förordningen är bra, men medlen måste förbättras, och för det måste miljöministeriet ta sitt ansvar.