Vänsterförbundet grundades i den Franska revolutionens anda

Vänsterförbundet grundades strax före 1 maj 1990. De ca 3500 medlemmar som grundade partiet deltog i det två dagar långa konstituerande mötet. Nuförtiden har partiet ungefär 10 000 medlemmar.

Partikongressen valde riksdagsledamot Claes Andersson till partiets första ordförande. Han lotsade partiet ända till partikongressen i Kuopio 1998. I Kuopio valdes Suvi-Anne Siimes till partiets ordförande. Efter att Suvi-Anne Siimes avgått fungerade riksdagsledamot Martti Korhonen från Uleåborg som ordförande ända till juni 2009. Vänsterförbundets partifullmäktige valde riksdagsledamot Paavo Arhinmäki från Helsingfors till ordförande i slutet av juni 2009.

Tanken på Vänsterförbundet föddes i god tid före grundandet

På våren 1989, ett år före Vänsterförbundets konstituerande möte, hölls ett brett vänsterinspirerat ideologiskt-politiskt diskussionstillfälle, Vasemmistofoorumi. Tillfället var inspirerat av den franska revolutionens anda ”frihet, broderskap och jämlikhet”.

Vid det tillfället hade det förflutit 200 år sedan den Franska revolutionen. Samma år föll Berlinmuren. Två år senare föll Sovjetunionen.

Aprildeklarationen framhäver demokratins betydelse

Den arbetsgrupp som förberedde mötet godkände före det konstituerande mötet, 7.4.1990, det ideologiska dokument som går under namnet Aprildeklarationen (Huhtikuun julistus). Detta dokument fungerade som grund för Vänsterförbundets konstituerande möte som hölls tre veckor senare.

Aprildeklarationen definierar idealen bland annat så att partiet skall vara på arbetarnas, fredens och nedrustningens, naturens och den förtryckta majoritetens sida.

Aprildeklarationen framhävde demokratins roll som förutsättning för medborgarskap. Deklarationen lyfte även fram kravet på social, ekonomisk och kulturell jämlikhet. Också könens jämställdhet, solidaritet, hållbar utveckling och internationalitet betonades kraftigt i Aprildeklarationen.

Vänsterförbundets grundare

Vänsterförbundets grundare var Demokratiska Förbundet för Finlands Folk (DFFF), Finlands kommunistiska parti (FKP) och Finlands demokratiska kvinnoförbund (FDKF). Vänsterförbundet grundades 28-29.4.1990 på ett möte som hölls i Helsingfors på Kulturhuset och i ishallen.

DFFF, FKP och FDKF inlemmade sin verksamhet i det nya partiet. En "ledarsjua"som blivit gemensamt utnämnd av de här organisationerna förberedde det konstituerande mötet tillsammans med en delegation på ungefär hundra personer. Grundandet av Vänsterförbundet började inom DFFF planeras redan år 1987, flera år före omvälvningarna i östra europa.

Vänsterförbundet har haft fyra ordföranden under sin korta historia. Riksdagsledamot Claes Andersson var partiets första ordförande. Han lotsade partiet ända till partikongressen i Kuopio 1998. Han efterträddes i Kuopio av Suvi-Anne Siimes. Efter att Suvi-Anne Siimes avgått 2.3.2006 valdes riksdagsledamot Martti Korhonen på den extra partikongressen i Tammerfors 13.5.2006. Vänsterförbundets partifullmäktige valde riksdagsledamot Paavo Arhinmäki från Helsingfors till ordförande i slutet av juni 2009.

Som Vänsterförbundets första viceordföranden fungerade DFFF:s före detta generalsekreterare Salme Kandolin (1990-1992) och huvudförtroendeman, senare riksdagsledamot Kari Uotila (1990-1995).

Även följande personer har fungerat som viceordförande för Vänsterförbundet: huum.kand. Katja Syvärinen (1992-1995), riksdagsledamot Martti Korhonen (1995-1998), pol.lic. och fr.o.m. 1999 riksdagsledamot Suvi-Anne Siimes(1995-1998), Jorma Vokkolainen (1998-2000), som avled under en sjukdomsattack mitt under viceordförandeperioden, europarlamentariker Esko Seppänen (1998-2001), riksdagsledamot Matti Huutola (2001-2004), riksdagsledamot Minna Sirnö (2001-2007) samt Risto Kalliorinne (2004-2007, 2009-)

I juni 2007 valdes riksdagsledamot Paavo Arhinmäki och närvårdare Aino-Kaisa Pekonen till partiets viceordföranden. När Paavo Arhinmäki blev vald till partiets ordförande valdes Risto Kalliorinne på nytt till partiets viceordförande.

Vänsterförbundet har haft fyra partisekreterare under sin historia: Matti Viialainen (1990-1995), Ralf Sund (1995-2001), Aulis Ruuth (2001-2007) samt Sirpa Puhakka (2007-)

Vänsterförbundet blev regeringsparti våren 1995

Vänsterförbundet blev ett regeringsparti efter riksdagsvalet våren 1995. Partiet deltog i den så kallade regnbågsregeringen som grundades efter valet.
Till Vänsterförbundets ministrar valdes partiets dåvarande ordförande och riksdagsledamot Claes Andersson och riksdagsledamot Terttu Huttu-Juntunen från Kajanaland. Andersson valdes till kulturminister och Huttu-Juntunen till andra social- och hälsovårdsminister.

Vänsterförbundet fortsatte i Lipponens andra regering efter riksdagsvalet 1999 ända till riksdagsvalet 2003. Som partiets ministrar i Lipponens andra regering fungerade ordförande Suvi-Anne Siimes som andra finansminister och Martti Korhonen som bostads- och biståndsminister samt region- och kommunminister.

Vänsterförbundets stöd har varit stadigt

Vänsterförbundet fick i det första riksdagsvalet efter sitt grundande 1991 10,1 procents stöd och 19 riksdagsledamöter. I följande val 1995 ökade partiets stöd till 11,2 procent och 22 riksdagsledamöter. I riksdagsvalet 1999 var stödet 10,9 procent och 20 riksdagsledamöter.

Vänsterförbundets stöd var i riksdagsvalet 2003 9,9 procent, vilket innebar 19 riksdagsledamöter.

I riksdagsvalet 2007 var vårt stöd 8,8 procent och 17 riksdagsledamöter.

Share Link: